You Were Pictured Then | Jenny Lindhe | Breadfield Press

Publisher: Breadfield Press

Pages: 52

First edition of 300

Graphic Design: Caroline Andersson/Svärta

Text: Boel Gerell

Translation: Linda Schenck

Paper: Munken Lynx Rough 300g, Lynx 170g, Polar 80g

Cover: Softcover

Offset print

Printed by Göteborgstryckeriet, 2014

ISBN: 978-91-981747-1-7

Ett par ansikten ges, som flickan i studentmössa på gräset i en villaträdgård, i famnen en randig katt, klänningen milt laxrosa i ett snitt som inte längre är modernt. Bleknade färger och tummade kort; mannen på toppen av Kebnekaise, med mössan på svaj och en skånsk flagga stolt sträckt mellan händerna.

Allt vittrar och bara skärvor av det som var består. Kvarstår gör ryggarna, de bortvända ansiktena, bristen på svar och frågorna som inte längre kan ställas. En sorg och en vrede, steg som trampar i cirklar och en vilja att hålla kvar det som hållas kan. Att inte släppa greppet, att inte glömma.

I sina bilder gestaltar Jenny Lindhe de största frågorna och lämnar fritt för betraktaren att se sina egna svar. I ryggarna ser vi andra ryggar, i tingen andra ting och på så vis blir landskapet hon tecknar vårt landskap, på en gång främmande och familjärt. Som en del av oss själva vi inte riktigt vill kännas vid.
Boel Gerell

A couple of faces are given, such as the girl in her graduation cap on the lawn in the yard of a house, a striped cat on her lap, her dress peach pink, a style no longer in fashion. Paling shades and fingered photos; the man at the top peak of mount Kebnekaise, his cap awry and his regional flag stretched proudly between his hands.

Everything weathers, all that remains are the shards of what once was. What endures is backs, faces turned away, the absence of answers and the questions that can no longer be asked. Grief and fury, steps tramping around in circles and a desire to hold onto that which can be held. Not to release your grip, not to forget.

In her photographs, Jenny Lindhe portrays the great issues, leaving the viewer free to see his or her own answers. In her backs we see other backs, in her things other things, and thus the landscape she sketches becomes our landscape, at once alien and familiar. Like a part of ourselves we are not really prepared to acknowledge.
Boel Gerell