Jenny Lindhe | Landskrona Museum

You Were Pictured Then by Jenny Lindhe | Landskrona museum | 25th nov – 24th feb

OPENING 25th NOV 13 – 16

Tydligast ska du minnas ögonblicket före. Andetaget innan berättelsen tar en ny vändning och

allt som varit självklart vänds och bryts i nya stavelser och knappt begripliga meningar.

En eld flammar upp och förtär gräset i formen av en cirkel. Ett omen, en fyrbåk som alltför sent

sänder sina signaler ut över fältet, pyr och falnar.
….

Vid första påseende kan fotografen Jenny Lindhes bilder tyckas händelselösa. Ett tomt fält eller ett stilla skogsbryn, en kvinna vid ett fönster, ryggen vänd, utsikten silad genom persienner. Och samtidigt ryms just i stiltjen en energi som påminner om svallvågor, om tystnaden efter explosionen, sekunden efter katastrofen, frånvaron av något väsentligt.

I skarven mellan motiven uppstår något tredje, en förlust om man så vill, när kvinnan i fönstret med ens är borta och bara den intetsägande utsikten återstår. Mot öppenheten i bilderna står titlarna, på ytan distinkta och självklara som de platser och möten de beskriver. Och samtidigt, en enkelhet präglad av en ödesdiger tyngd.

I skenet av titeln skapar vi oss en historia som ytterligare laddas av det vardagliga, amatörmässiga i vinkeln och blänket från blixten. En bild som denna bär vi alla med oss, en familjesammankomst som ska dokumenteras och leenden som kopplas på när kameran höjs, oavsett stämningen och anledningen.

I efterhand blir bilden ett dokument som överlappar minnet och i glappet mellan det vi vet och det som visas växer gåtan. Ett vykort från en resa, glasögon etiketterade och undanlagda på en hylla, kläder prydligt vikta på en stol; av vardagens rekvisita blir bevis att granska noga i jakten på ett svar.

Isolerade från livet som omgav dem blir tingen främmande, som ryggarna som vänds och människorna som i sin tätaste gemenskap ändå inte är fullt ut närvarande. Tomheten kring bordet och kvinnans armar hårt slutna om en hund. Värme som förflyktigas och grepp som glider.

I sina bilder gestaltar Jenny Lindhe de största frågorna och lämnar fritt för betraktaren att se sina egna svar. I ryggarna ser vi andra ryggar, i tingen andra ting och på så vis blir landskapet hon tecknar vårt landskap, på en gång främmande och familjärt. Som en del av oss själva vi inte riktigt vill kännas vid.

Boel Gerell